2011-07-20 | 13:57:34
Bättre beskrivning av läget!
Efter kommentaren från Mimmi så insåg jag att jag har beskrivit läget väldigt dåligt angående mina hästköpartankar!
Så här är det.. Jag har varit och provridit ett tio-tal hästar runt om i Sverige. Nu har jag slutat leta och fastnat för två stycken. Två ston, ungefär samma utbildningsnivå (120 cm), ungefär samma mankhöjd (167 cm), ungefär samma ålder (7 resp. 8), samma pris ; dock är den ena hästen troligtvis prutbar, ungefär samma beteende i stallet men som natt och dag att rida..
Det sjuåriga stoet har varit i sin ägares ägo i 4 år. Under dessa år har detta sto knappt träffat en dressyrtränare och ryttaren avskyr dressyr, dvs, stoet är HELT oriden i dressyr = STOR NACKDEL!!!! Dessutom rids hästen på ett alldeles för skarpt bett, så hon går bara och knäpper av nacken och arbetar fel. Hästen är tävlad upp till 120 med bra resultat. Hon har en egen motor och gör allt för att inte stanna på hinder eller att riva, hur fel jag än la henne så hoppade hon. Detta stoet är dessutom den enda hästen som jag har provat som inte har rivit ett enda hinder. Visst har hon klonkat i bommar men aldrig rivit.
Frågan är hur pass stor skillnad det blir om man köper henne och rider till henne från marken och sen ser vart hon tar sig. Eller hur mycket "för sent" det kan vara, hur mycket hon har slitits på grund av att hon tävlat så högt och varit så felriden under tiden?
Det åttaåriga stoet är sin ägares egna uppfödning. Mamman och mormorn har dessutom varit, båda två, i ägarens ägo. Detta stoet är under sina 8 år tävlad tre gånger... 1 st 1m och 2 st 110 med 4 fel i alla klasser. Detta var för två år sen. Efter det har hon bara lullat i skogen fram till i april -11. Då togs hon till en tävlingsryttare som fram till nu har tränat henne. Dock är stoet väldigt sommarfet och lat, men ska ändå starta en 110 på fredag alternativt även en 120 beroende på hur det känns. Stoet suger tag i hindret lagom och tar sig över, punkt typ. Hon visar ingen extas över att hoppas vilket jag tycker att hon borde göra då hon i princip bara gått i skogen i 2 år.. Hon tog sig över hinder på 120 med mig men hon känns verkligen TUNG i landningen. Och det är där problemet sitter.. Hon ser ut som ett klassiskt svenskt halvblod. Stor och tung. Tung att rida och att rida ihop, dessutom måste man verkligen rida ihop henne för att hon inte ska hoppa flack och riva..
Frågan är om detta stoet kommer få problem med framkotorna med tanke på att hon hoppar så pass tungt. Hur mycket GO kan få i henne och hur kul man verkligen har med henne om hon inte blir piggare så att man får sitta och sporra henne dag ut och dag in 365 dagar om året?
I skrivande stund har jag kontaktat min tränare som hade två hästar som hon trodde skulle kunna passa mig, har även pratat med min syster och kommit fram till att vi nog kanske ska kolla på fler hästar eftersom jag inte fallit pladask för någon..
Så här är det.. Jag har varit och provridit ett tio-tal hästar runt om i Sverige. Nu har jag slutat leta och fastnat för två stycken. Två ston, ungefär samma utbildningsnivå (120 cm), ungefär samma mankhöjd (167 cm), ungefär samma ålder (7 resp. 8), samma pris ; dock är den ena hästen troligtvis prutbar, ungefär samma beteende i stallet men som natt och dag att rida..
Det sjuåriga stoet har varit i sin ägares ägo i 4 år. Under dessa år har detta sto knappt träffat en dressyrtränare och ryttaren avskyr dressyr, dvs, stoet är HELT oriden i dressyr = STOR NACKDEL!!!! Dessutom rids hästen på ett alldeles för skarpt bett, så hon går bara och knäpper av nacken och arbetar fel. Hästen är tävlad upp till 120 med bra resultat. Hon har en egen motor och gör allt för att inte stanna på hinder eller att riva, hur fel jag än la henne så hoppade hon. Detta stoet är dessutom den enda hästen som jag har provat som inte har rivit ett enda hinder. Visst har hon klonkat i bommar men aldrig rivit.
Frågan är hur pass stor skillnad det blir om man köper henne och rider till henne från marken och sen ser vart hon tar sig. Eller hur mycket "för sent" det kan vara, hur mycket hon har slitits på grund av att hon tävlat så högt och varit så felriden under tiden?
Det åttaåriga stoet är sin ägares egna uppfödning. Mamman och mormorn har dessutom varit, båda två, i ägarens ägo. Detta stoet är under sina 8 år tävlad tre gånger... 1 st 1m och 2 st 110 med 4 fel i alla klasser. Detta var för två år sen. Efter det har hon bara lullat i skogen fram till i april -11. Då togs hon till en tävlingsryttare som fram till nu har tränat henne. Dock är stoet väldigt sommarfet och lat, men ska ändå starta en 110 på fredag alternativt även en 120 beroende på hur det känns. Stoet suger tag i hindret lagom och tar sig över, punkt typ. Hon visar ingen extas över att hoppas vilket jag tycker att hon borde göra då hon i princip bara gått i skogen i 2 år.. Hon tog sig över hinder på 120 med mig men hon känns verkligen TUNG i landningen. Och det är där problemet sitter.. Hon ser ut som ett klassiskt svenskt halvblod. Stor och tung. Tung att rida och att rida ihop, dessutom måste man verkligen rida ihop henne för att hon inte ska hoppa flack och riva..
Frågan är om detta stoet kommer få problem med framkotorna med tanke på att hon hoppar så pass tungt. Hur mycket GO kan få i henne och hur kul man verkligen har med henne om hon inte blir piggare så att man får sitta och sporra henne dag ut och dag in 365 dagar om året?
I skrivande stund har jag kontaktat min tränare som hade två hästar som hon trodde skulle kunna passa mig, har även pratat med min syster och kommit fram till att vi nog kanske ska kolla på fler hästar eftersom jag inte fallit pladask för någon..
0 Kommentarer